jag har en vän. en bästa vän.
egentligen så vet jag ju inte hur de känns att
ha en syster, men det är såhär jag tror att de känns.
jag tog alltid den här vännen för givet;
att vi alltid skulle umgås. att vi aldrig skulle göra någonting
utan att fråga den andra. det är inte så längre.
vi är inte osams. det har inte hänt någonting.
ingenting alls, förutom att min värld håller på att
rasa samman utan henne.
jag känner mig självisk, klamrar mig fast bara
för att jag inte har nån annan.
men faktiskt, så har jag inte behövt de fören nu.
nej, aldrig att det här är värsta hejdåbrevet.
jag ville bara skriva vad jag känner
och det känns som att vi glider ifrån varandra.
glider. ifrån. varandra. och det suger.
DET. SUGER.
en syster har man hela livet. du kan inte välja om du vill
va din systers syster för de är du och kommer
alltid att vara. men att vara din väns vän,
det är upp till dig.
min vän, jag älskar dig
och kommer alltid älska dig för det är upp till mig.
du är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar