imorse tänkte jag; det här blir ingen bra dag.
och det blev det inte. plus att min dåliga dag blev ännu
sämre av att jag klev i hundbajs ute på gården.
det känns som att det är fel, men ändå rätt..
att man vill testa; se hur långt man kan gå.
det vill jag göra, jag vill testa.
alla runtomkring mig skulle tappa hakan.
och det är som skämtet; "det skulle ju se lustigt ut om det låg hakor överallt"
de skulle de göra, för det är inte meningen att det ska va så.
jag måste försöka få fjärilarna i min mage att sluta vifta så mycket.
plantera ett träd där dom kan sätta sig och vila. en stor ek.
en stor ek som man inte kan rubba. då skulle jag stå stabilt.
jävla tönt, plantera ditt träd nån annanstans.
man får helt enkelt försöka svälta dom. inte mata dom med personens närhet.
då kanske det fina därinne dör och dom tappar vingarna.
fast det är synd. då blir allt grått igen, som vanligt.
alltid fel tid, fel årstid, fel månad, fel dag, fel person.
det kanske är mig det är fel på, vem vet. vem vet egentligen?
det finns ju ingen som vet någonting. för om alla skulle veta allting
skulle inte vi behöva finnas här. när jag var liten trodde jag att vi
var ett experiment eller nån annans dröm.
"ojojoj, kommer människorna klara den globala uppvärmningen?"
"hehe, nu ska vi nog ta och sno allas mat i nigeria", det känns inte så bra faktiskt.
det känns som att nån smygtittar hela tiden.
tänk dig att nån följer efter dig som din skugga.
tittar genom ditt sovrumsfönster på kvällen.
förställ dig det en hel dag och du kommer garanterat bli nervös.
jag tror att jag har tänkt på de för mycket. det känns som hela världen iaktar mig.
kan inte göra si och kan inte göra så för så brukar jag inte göra.
när får man tänka på sig själv? aldrig. då är man en självupptagen bitch.
jag kanske vill vara de, en självupptagen bitch. låt mig va.
men vad gör man när man inte vet vad man känner?
vad gör man när det känns rätt på helt fel sätt?
vad gör man när det pirrar i magen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar